PatientsäkerhetPatienternas totala avsaknad av rättssäkerhet

Jan Johansson

Här kommer jag att lägga ut dokumentation om föraktet för patienten, föraktet för rättsstaten, om patienternas totala avsaknad av rättssäkerhet, om hur förnekelsen hos läkare och tjänstemän sätter in efter en sjukvårdsskada. Skandalen 2015/2016 med den italienska kirurgen på Karolinska institutet och Karolinska sjukhuset är svensk sjukvård i ett nötskal: läkare och beslutsfattare som sätter patientens hälsa främst körs över av läkare och beslutsfattare som sätter fasaden och kollegialiteten främst.

Man är traumatiserad efter en invalidiserande sjukvårdsskada, särskilt när man inte blir trodd. I samma ögonblick en patient blir sjukvårdsskadad förväntas hon kunna både medicin och juridik samt uttrycka sig i skrift. Patienten står ensam mot staten. Hela klagomålsförfarandet sker skriftligt, besluten fattas bakom stängda dörrar. Patienten har ingen insyn. Det är läkarens ord som väger tyngst. Läkare och tjänstemän kan ljuga hur mycket som helst i sjukjournaler och skrivelser. Patientens rättssäkerhet är helt satt ur spel.

Patientnämnden i Stockholm uppmanade mig att anmäla sju läkare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Alla friades.

Vad lagen säger och vad som sker i verkligheten är två skilda ting. Lagen säger att patienten kan få journalanteckningar strukna. När Socialstyrelsen och numera IVO säger nej står patienten där med felaktiga journaler. När sjukhuset (Karolinska i Solna, Chefsläkarorganisationen T5:01, Dnr K930-2006, offentlig handling) vägrar införa korrigeringar står patienten där med felaktiga journaler. I mitt fall är det inte mina skäl att söka läkare eller vad jag säger under läkarbesöket som antecknas. Läkare skriver av varandra. Obehöriga som läser sjukjournaler straffas. Men det är inte straffbart att skriva vad som helst i en sjukjournal.

Patientskadelagen säger att patienten inte behöver bevisa att fel och försummelse förelegat. I stället har man infört ett så kallat facitresonemang, en bedömning i efterhand om en skada hade kunnat undvikas. Bedömningen ska vara medicinsk, inte rättslig. Ändå skickade Patientförsäkringen LÖF efter beslut från HSAN innan de fattade ett beslut om min ersättning. När jag överklagade LÖF:s negativa beslut till Patientskadenämnden skickade LÖF med friande utlåtanden från HSAN och skriver tydligt i bilageförteckningen HSAN:s beslut 1784/03:B6 och HSAN:s beslut 2006/1820:B6. Då fick jag mina misstankar bekräftade att LÖF:s beslut var grundat på HSAN:s beslut. Ordalydelsen var nästan identisk. Ingen fäste någon vikt vid att sjukjournalerna är felaktiga.

Sverige har till skillnad från de andra nordiska länderna ingen patienträttighetslag. Det är för dyrt, säger man i utredningen SOU 2007:12. Mats Svegfors var ordförande i Ansvarskommittén. Den svenska hälso- och sjukvårdslagen är en skyldighetslag.

Under partiledarutfrågningar i TV ställer journalisterna aldrig frågan om varför Sverige inte har en patienträttighetslag. Inte heller frågar journalisterna varför Sverige inte har en Patientombudsman på nationell nivå som är självständig i förhållande till sjukvårdens huvudmannaskap (landstingen) så att patienter kan utkräva ansvar. Inte heller frågar journalisterna varför patientnämnderna och nuvarande patientombudsmän inte är självständiga i förhållande till landstingen. De är bara förmedlande länkar och har inte rätt att driva patientens sak. Patienten måste driva sin sak på egen hand. Inte heller frågar journalisterna varför patienter inte har en egen myndighet som bevakar patienternas intressen. För några år sedan sprang journalister alltid till Läkarförbundets ordförande när det gällde patientfrågor, ungefär som om de skulle springa till Svenskt näringsliv och inte fackförbunden när det gäller anställdas villkor. Sedan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skapades springer journalisterna dit. Journalister bevakar spektakulära anmälningar till IVO, men frågar sig inte om IVO är till för patienternas skull.

Under tiden jag arbetar med dokumentationen rekommenderar jag två böcker, statsvetaren Lars Karlssons doktorsavhandling Konflikt eller harmoni? Individuella rättigheter och ansvarsutkrävande i svensk och brittisk sjukvård, CEFOS, Centrum för forskning om offentlig sektor, Göteborgs universitet 2003. Det är ingen uppmuntrande läsning för en svensk. Jag rekommenderar också Varför dog Tony och Maria? Konsten att skydda läkare av Dennis Brinkeback och Bill Buchholtz, Carlssons 1994.

 

Makten framför allt-politik i Sverige

 

Alla idiologier som handlar om ”Makten framför allt”, som uttalas socialism, kommunism, islamism, fascism, nazism är totalt hänsynslösa och värnar inte om folket.

Detta gäller även den socialism som kallar sig socialdemokrati, men vars rättvisande namn bör vara socialdiktatorerna.

Inom sjukvårdens område kommer detta till uttryck i form av ”riktlinjer” som inte har med verkligheten att göra och inte är till för att bekämpa sjukdom, utan är till för att demonstrera makt.

Den som inte följer dessa ofta felaktiga riktlinjer, får sparken.

Ett exempel på detta är Kenneth Sandström i Örebro, som testade och medicinerade på rätt sätt, så att folk med etablerad borrelia blev friska.

Detta var den enda läkaren i Sverige, som gjorde rätt i detta sammanhang, därför fick han inte vara läkare längre.

Dessa socialistmakt människor finns på sjukvårdens alla maktorganisationer, såsom Vetenskap och folkbildning (VOF), och socialstyret, IVO, och så vidare.

Dessa maktriktlinjer saboterar sjukvården, så att den inte fungerar.

Svenska folket får ingen sjukvård som fungerar på vissa område, som jag känner till. Detta gäller för etablerad borrelia och systemisk candida.

De som har makten förhindrar att folket får tillräcklig och rätt medicin, för dödliga sjukdomar.

Alla maktorganisationer håller ihop och försvarar sin onda och destruktiva makt.

Att betjäna det svenska folket är det sista de vill.

Detta folk skall terroriseras och rånas i alla situationer.

För att ändra på denna situation, behöver alla dessa maktmänniskor bort permanent, för att sedan kunna stänga alla dessa organisationer, IVO, VOF, socialstyre osv. som saboterar sjukvården, och ersättas med patientombudsman.

De tar ingen hänsyn till att borreliaparasiterna kan flytta till skyddat boende, då man intar medicin, och återkommer en tid efter att medicinen är borta.

Vad gäller candidasvampen, så finns varken vilja eller kunskap i nuläget, trots att denna kunskap har funnits tidigare.

Begär misstroendevotum mot hela regeringen för att de inte vill ha en fungerande sjukvård.

Sjukvården skall ”funka” säger ministern, men det är tomma ord. De tar inte emot information om förbättrad provtagning och medicin. Kratta inte manegen för dessa diktatoriska Sverigefiender, de skall bort.

När det gäller problemet med corona, så är det två ”mediciner” jag tror på.

Det sägs att gamla och sjuka är mer utsatta för sjukdomen. Dessa har en lägre kortisolnivå, på grund av ålder eller infektion.

Hela människokroppen drivs och regleras av hormoner, varvid hormonet kortisol är det viktigaste. Har man kortisolbrist, så skall man äta kortison, prednosolon.

Detta kan bara mätas med salivkortisolprov, den biologiskt aktiva delen, som är ca. 5% av det totala serumkortisolet. Detta prov vägrar sjukvården att använda. De har alltså inget rättvisande prov på detta viktiga område, trots att provet finns i landet, men får inte användas.

Den andra ”medicinen” heter silvervatten eller Kolloidalt silver, och består av silverjoner i destillerat vatten.

Detta kan intas i flytande form, och eller via en nebolisator, där man andas in förångat silvervatten. Silverjonerna förstör virus, parasiter, bakterier och svamp.