Pandemin kan snart vara under kontroll och tillåta successiv återgång till det normala. Strategin för detta inkluderar införandet av ett vaccinpass för att tillåta fri rörlighet.

I mars antog EU-kommissionen ett förslag om ett gemensamt vaccinpass giltigt inom hela unionen. Det är nu upp till medlemsländerna att implementera detta. Sverige förväntas ha en teknisk lösning färdig till sommaren.

EU benämner dock inte detta som ett vaccinpass, utan som ett ”digitalt grönt intyg”. Intyget ska vara kopplat till en profil som inkluderar personens identitet samt medicinsk information om eventuell vaccination, covidtest eller antikroppar på grund av tidigare sjukdom. De resenärer som kan uppvisa ett giltigt intyg kommer åter kunna nyttja den fria rörligheten inom unionen.

Sannolikt ser de flesta fram emot att samhället öppnar upp och återgår till det normala. Särskilt efter denna utdragna period av undantag och osäkerhet vi nu gått igenom. Ett frivilligt intyg för att hantera normaliseringen på ett säkert sätt kan mycket väl vara en rimlig praktisk lösning.

Visst motstånd

Frågan är dock inte helt okontroversiell. Ett centralt system innehållande identitet tillsammans med medicinsk data vilket används som underlag för personliga friheter är ett nytt inslag ur medborgarrättslig såväl som integritetssynpunkt.

Individuella delstater i USA har redan infört lagar som förbjuder användandet av vaccinpass som villkor för att få ta del av privata tjänster. Man ser risker med ett statligt system som begränsar medborgarnas rättigheter att interagera fritt på den privata marknaden. Att uppvisa ett vaccinpass för att gå på bio eller handla mat är således bortom vad man anser acceptabelt.

Det aktuella lagförslaget inom EU gäller endast den fria rörligheten. Men oundvikligen kommer införandet att etablera en infrastruktur som relativt lätt skulle kunna appliceras för vilka tjänster som helst.

Flera undersökningar har visat att en majoritet är positiva till att vaccinpass ska krävas för restaurangbesök. Detta skulle sannolikt resultera i en helt ny medborgarrättslig situation, och för att inte säga en ny samhällsekonomisk situation där den privata marknaden mer och mer blir villkorad statlig kontroll.

Rättslig inverkan

Det är förstås inte första gången vi ser detta under pandemin, där affärer och företag har tvingats stänga sina verksamheter på beordran från myndigheter. Att utöka dessa mekanismer skulle innebära att vår marknadsekonomi mer tar formen av den statskapitalism som förs i Kina, det vill säga marknadsekonomi reglerad av staten.

Det framstår således moraliskt försvarbart med vissa inskränkningar av våra friheter.

Det kan förstås tyckas att i detta fall är åtgärderna motiverade då konsekvenserna av att inte agera med kraft hade fått långt mer skadliga konsekvenser i form av ökad smittspridning, dödsfall och förlängt ekonomiskt förfall. Det framstår således moraliskt försvarbart med vissa inskränkningar av våra friheter.

I form av ett temporärt intyg med syfte att tillåta fri rörlighet kan det mycket väl vara sant. Men skulle vi se att intygets användningsområde utökas samt görs permanent skulle detta medföra andra allvarligare implikationer.

Systemet skulle potentiellt komma att likna det sociala kreditsystemet som används i Kina. Sedan 2020 är det obligatoriskt att varje medborgare bedöms och registreras för i vilken grad man fogar sig till den sociala koden enligt ett gällande poängsystem. Vid låga poäng bestraffas man med till exempel reserestriktioner eller utestängs från att handla på vissa ställen.

Även dessa bestraffningar kan många gånger tyckas moraliskt försvarbara. Man tilldelas negativa poäng vid till exempel rattfylla, att inte betala sina skulder, rökning på rökfria områden samt postandet av falska nyheter online. Det är rimligt att dessa gärningar bör fördömas, på samma sätt som vårdslös spridning av coronaviruset bör.

Omfattande kontroll

Den kinesiska regimen har dock genom sin kontroll av både den offentliga och privata sektorn, långtgående makt att införa skoningslösa sanktioner mot privata medborgare. Detta är karakteristiskt för det totalitära politiska system som ligger bakom regimen i Kina.

Ovan bör has i åtanke när vi överväger lagstiftning och tekniska lösningar för att hantera pandemin. Huruvida vissa åtgärder spontant framstår moraliskt försvarbara är således inte den enda faktorn för att motivera långtgående inskränkningar av fri- och rättigheter.

Det krävs således mer än den uppenbart förskönande benämningen av vaccinpasset, för att garantera att detta kommer förvaltas utan risk för att medborgarnas rättigheter äventyras. Vad är egentligen grönt med ett kontrollsystem som detta?

Vi bör vara på vår vakt. Annars finns risk att det som tidigare var en rättighet, plötsligt blir ett villkorat privilegium.