Jan Johansson

Kortisol frisätts från binjurarna när vi är stressade och fungerar som ett aktiviteteshöjande hormon. Förutom att det gör oss starkare tillfälligt, så blockerar det östrogen och minskar därmed vår fertilitet samt den skyddande effekt som östrogen har. Vid långvarig stress kan binjurarna bli utmattade och yttrar sig genom att du inte kommer upp ur sängen. Visst kan du aktivera dig om det tex börjar att brinna, men då är det adrenalin som styr oss, utifrån rädslan vi upplever. Binjureutmattning är således detsamma som utmattningssyndrom och har en rent medicinsk förklaring i allra högsta grad. Produktionen av kortisol återhämtar sig snabbt efter 3-4 dagars rejäl vila, men du är snabbt tillbaka i samma läge om du inte tar omhand kroppen och minskar stressen som gör dig utmattad.

Kortisol

• reglerar blodtrycket och vaskulär ton dvs. hopdragnings- och utvidgningsförmåga hos blodkärlen
• stärker hjärtats pumpförmåga och bidrar till en jämn puls
• 
påverkar den elektriska aktiviteten i hjärnans celler vilket påverkar humöret, tänkandet, minnesförmågan, den mentala klarheten och fokuseringsförmågan
• omvandlar glykol till blodsocker(glukos) och upprätthåller en god blodsockernivå
• omvandlar fett till fettsyror och proteiner till aminosyror som därefter omvandlas till blodsocker(glukos)
• medverkar till att glykogen i levern omvandlas till blodsocker(glukos)
• 
motverkar hypoglykemi, som kännetecknas av blekhet, darrningar, svettningar, försvagning, hjärtklappning, oro, koncentrationssvårigheter, koma, irritation, synstörningar, svimning och kramper.
• har en viktig antiinflammatorisk effekt, för att balansera inflammatoriska angrepp

• det håller immunförsvaret i schack och minskar vävnadsskador från inflammatoriska och giftutsöndrande celler.
• 
skyddar cellerna från överskott av insulin.
• reglerar natrium/kalium-balansen och därmed vätskebalans i kroppen
• motverkar allergier, kronisk trötthet, autoimmuna tillstånd
• kortisolresistens kan också sätta ner effekten av utsöndrat kortisol
• hårförtunning hos kvinnor, akne, dysmenorré (smärtsam mens), pms 

Kortisolets funktioner i kroppen!

1.  Det kontrollerar nivån på blodsockret så att när blodsockret sjunker, stimuleras binjurarna att utsöndra mer av kortisol, som i sin tur höjer blodsockernivån genom att omvandla fett och proteiner till glukos. Kortisol ”samarbetar” med insulin så att cellerna förses med lämpliga mängder av glukos. Kortisolet håller uppe blodsockret, medan insulin öppnar cellerna så att de kan ta emot sockret. Brist på kortisol kan m a o orsaka brist på energi i kroppen. 

Vid stress ökar behovet av glukos och uppfylls inte detta på grund av uttröttade binjurar, då uppstår hypoglykemi, eller lågt blodsocker, som i sin tur minskar omvandlingen av glykogen till glukos i levern. Vid hypoglykemi inducerad av brist på kortisol omvandlas ej heller kolhydrater, proteiner eller fett till glukos. Symtom av hypoglykemi kan vara blekhet, darrningar, svettningar, försvagning, hjärtklappning, oro, koncentrationssvårigheter, koma, irritation, synstörningar och kramper.

En ytterligare komplikation är att vid stress ökas utsöndringen av insulin. Detta för att kroppen skall ta hand om mer av blodsocker som normalt utsöndras vid stress, men detta inträffar inte p g a att uttröttade binjurar inte förmår höja blodsockret. Det höja insulinet är ute i ogjort ärende.


2.
  Kortisol är starkt antiinflammatoriskt. Det arbetar snabbt och effektivt med att ta bort och hindra svullnader och rodnader i nära nog all typ av vävnad. Denna antiinflammatoriska förmåga hindrar att myggbett blommar ut till gigantiska svullnader. Den hindrar också bronker och ögon att svullna ihop av minsta allergen liksom hindrar att minsta skrapsår inte ser ut som man gått en match med Jack the Ripper. Kortisol underhåller lagen om homoestas, nämligen varje inflammation måste mötas av en lika stark antiinflammation.

Förvisso finns lokala antiinflammatoriska gensvar, men kortisol är det huvudsakliga antiinflammatoriska ämnet i kroppen som cirkulerar i blodbanan. Man kan räkna med att har man någon rodnad eller svullnad som varar onormalt länge har man en brist på kortisol. Kortisol har liknande antiinflammatorisk kontroll vid autoimmuna sjukdomar.

Vid autoimmuna reaktioner attackerar vita blodceller delar av kroppen som om dessa är fienden.  Dessa reaktioner kan vara milda till livshotande.  Vid de flesta autoimmuna reaktioner finns inte kortisol i kroppen.  Detta är förklaringen till att starka medel som Prednison och Prednisolon används vid alla inflammatoriska sjukdomar inkluderande autoimmuna. De imiterar kortisol men de har vissa allvarliga biverkningar. Kortisol inverkar inte bara mot rodnader och svullnader, utan det inverkar på effekterna av vita blodceller.

3.  Kortisol inverkar på vita blodkroppar och alla andra celler som deltar i immun- eller inflammationsrektioner. Det reglerar speciellt lymfocyter, härförarna bland vita blodkroppar. Kortisol och kortikoider (kortisolliknande ämnen) påverkar också andra vita blodceller, som mördarceller, monocyter, makrofager, eosinofiler, neutrofiler, mastceller och basofiler.  Dessa vita blodceller ansamlas i försvar av kroppen där den är angripen och vissa översvämmar området och utövar en kraftfull kemisk attack på inkräktarna. Fastän de är bra för försvaret, inverkar dessa kemikalier menligt på omgivande vävnad, varvid rodnader och svullnader blir till.

Kortisol verkar som en brandbil, som tar sig snabbt till brandplatsen för att släcka den brand som anlagts av lymfocyter och andra vita blodceller. Kortisolet hindrar dom vita blodcellerna från att klibba sig fast på det drabbade området och där släppa ut en massa kemikalier. Det håller också nere mängden av i blodet cirkulerande lymfocyter och andra vita blodceller. Detta hindrar en överreaktion av immunsystemet och kontrollerar irritationen och vävnadsnedbrytningen på platsen där vita blodceller skockas.

Kortisol reducerar också hastigheten med vilka blodceller förökas och det accelererar även deras programmerade celldöd, för att ytterligare skydda kroppen från överreaktioner. Faktum är att när kortisol är förhöjt som vid ett alarmläge, finns det knappast några vita blodceller i blodet. Det är därför som immunsystemet är nedtryckt vid stress eller vid intag av kortikosteroider.  Å andra sidan när kortisol är lågt, är dess modererande inverkan på immunförsvaret minskat och lymfocyter förekommer då i överskott. Vid sådana tillfällen är rodnader och svullnader mer uttalade och det tar längre tid för inflammerad vävnad att normaliseras. Så direkt eller indirekt inverkar kortisol dramatiskt på de flesta aspekter av immunsystemet.

4. Kortisolets inverkan på hjärtkärlsystemet är mångfacetterat. Den mest signifikanta är dess inverkan är på kontraktionen av artärväggarna vid reglering av blodtrycket.  Ju mer av kortisol i omlopp desto mer kontraheras medelstora artärer. De som har låga nivåer av kortisol har i allmänhet lågt blodtryck och nedsatt reaktivitet hos andra faktorer som drar samman blodkärlen.

Kortisol inverkar också direkt på hjärtat. Det hjälper regleringen av natrium/kalium-nivåerna i hjärtats celler och ökar på kraften av hjärtmuskelns hopdragning. Natrium/kalium-balansen är viktig för ett normalt fungerande hjärta. Kortisol tenderar att höja blodtrycket, men denna tryckökande effekt  modereras av kalcium och magnesium. Dessa mineraler behövs för att hindra hjärtmuskeln från att krampa vid hopdragning och möjliggöra för hjärtat att slå mjukt. De hjälper också artärväggarna att relaxera och på så sätt motverkas och balanseras den ökande kontraktionen av kortisol.

5.  Kortisol inverkar på uppförande, humör, retbarhet och på den elektriska aktiviteten hos neuronerna i hjärnan.  Förändringar av uppförande är vanligt vid låga eller höga nivåer av kortisol, som sömnproblem t.ex. Många tecken och symtom på trötta binjurar involverar humörsvängingar, lägre toleranströskel, hjärndimma och försämrat minne. Detta inträffar för att hjärnan påverkas av för lite eller för mycket av kortisol. Den rätta mängden är vad som behövs för rätt funktion vid stress.

Än intim association mellan stress och kortisol manifesteras på många sätt. Oavsett källa till stress så utmanas homeostasen, som stimulerar HPA-axeln, som resulterar i en förhöjd utsöndring av kortisol. Vid djurexperiment dog de djur som hade försvagade binjurar till följd av även mild stress. När djur med försvagade binjurar gavs kortisol eller liknande ämnen, överlevde de motsvarande mild stress. Människor med försvagade binjurar kan tolerera mild stress, men de dukar under av allvarlig stress. Allteftersom stress ökar efterfrågas större nivåer av kortisol. När dessa högre nivåer av kortisol inte kan utsöndras som vid adrenal fatigue, kan en person inte svara på ett tillfredställande sätt mot stress.

Binjurarna roll vid stress

1. Stress påverkar hypotalamus att utsöndra CRF (corticothropin releasing factor)

2. CRF stimulerar hypofysen att utsöndra ACTH (adrenal corticotrophic hormone)

3. Detta ökar utsöndringen av kortisol vilket påverkar:
–  levern som ökar gluconeogenis, avgiftningen och migrationen av glykogen
–  cellernas skyddsförmåga mot ökat insulin, lymfocyter och lymfocytgifter
–  lymfocyternas reproduktionsförmåga, som minskas liksom mängden av lymfocyter
–  cellerna från uttorkning
–  autoimmuna reaktioner att hållas i schack
–  brister av blodsocker

Vid stress ökas också utsöndringen av aldosteron som:
–  binder natrium och vatten
–  utsöndrar kalium
–  ökar natrium i serum
–  minskar kalium i blodkärlen
–  hindrar fall av blodtrycket

Vid brist på kortisol:
–  ökar autoimmuna reaktioner
–  minskar blodsockret och därmed tillgången av energi
–  ökar bristen av enzymer
–  minskar cellskyddet
–  uppstår en obalans i elektrolysen (kalium ökar, natrium minskar)
–  ökar uttorkningen av cellerna
–  ökar attacker från vita blodceller

Källa: Scandlab