
By Rhoda Wilson on July 2, 2025
https://expose-news.com/2025/07/02/neurological-damage-from-vaccines/
Neurologiska skador från vaccination har dokumenterats sedan smittkoppsvaccinet infördes för över två hundra år sedan, och allvarliga skador har rapporterats i medicinsk litteratur. Läkarkåren dolde dessa skador, i tron att fördelarna med allmän vaccination motiverade att man undanhöll information som kunde skapa tveksamhet till vacciner.
Historiska skador som spridande förlamning speglar dagens ”en på miljonen”-vaccinskador, men dokumentationen om toxiciteten raderades för att bevara bilden av vacciner som ”säkra och effektiva”.
Tidigare rapporterades dessa skador i stor utsträckning, men nu censureras forskningen om dem i stor utsträckning. Många av dessa glömda rapporter är avgörande för att förstå moderna ”oförklarliga” tillstånd som autism, skriver en läkare från Mellanvästern.
The Hidden Tragedy of Neurological Vaccine Injuries
By A Midwestern Doctor, 25 June 2025
Table of Contents
Inledning
Författarens anmärkning: I USA baseras kravet på vaccination till stor del på bedömningen av Advisory Committee on Immunisation Practices (ACIP) (och CDC) att vaccinets fördelar uppväger riskerna. På grund av den dogmatiska tron på vaccination och att ACIP:s medlemmar har stora intressekonflikter som gynnar vaccination, hamnar praktiskt taget alla vacciner som läggs fram för dem i vaccinationsschemat, vilket leder till att varje generation av (sjukare) barn får ännu fler vacciner.
En viktig orsak till detta är att endast ett fåtal skador testas (vanligtvis mindre eller mycket sällsynta) och därmed officiellt ”existerar”, medan det mycket bredare spektrumet av vaccinskador sopas under mattan. Idag, tack vare Robert F. Kennedy Jr.s (”RFK”) modiga agerande för att ersätta ACIP:s medlemmar, kommer en helt annan kommitté att hålla sitt första möte. Av den anledningen kände jag att det var viktigt att lyfta fram en viktig komplikation av vacciner: de omfattande neurologiska skador de orsakar.
Från födseln har vi lärt oss att vacciner är en av de mest anmärk-ningsvärda upptäckterna i historien, och att de är så säkra och effektiva att många nu otänkbara epidemier har försvunnit med få eller inga biverkningar. I själva verket är i stort sett hela denna mytologi falsk, och anmärkningsvärt liknande vaccinkatastrofer inträffar med några decenniers mellanrum.
Mycket av detta beror på att det är mycket svårt att tillverka säkra vacciner på grund av både deras verkningssätt och de metoder som används vid tillverkningen. Därför var den bästa ”lösningen” som kunde hittas på detta problem att insistera på att vacciner var säkra och radera alla minnen av att vaccinkatastrofer faktiskt hade inträffat, vilket gjorde det möjligt att gaslight alla som skadats allvarligt av ett vaccin och hävda att deras skador bara var anekdotiska eller ett resultat av antivaccinhysteri.
Nyligen diskuterade jag till exempel hur vacciner orsakar autism och fokuserade på ett centralt argument som används för att motbevisa sambandet mellan de två – att den enda anledningen till att människor tror att vacciner orsakar autism är att en vanhedrad brittisk läkare 1998 publicerade en falsk studie som hävdade att de gjorde det och sedan fick alla att hallucinera att vaccinrelaterade skador inträffade.
Denna myt ignorerar dock att hjärnskador har varit ett långvarigt problem med vaccinationer. Till exempel avslöjade ett nyhetsprogram på NBC 1982 att många föräldrar hade barn som utvecklade ”post-pertussis encefalopati” *)efter att ha tagit DPT-vaccinet mot difteri, kikhosta och stelkramp, och att de flesta läkare vägrade att rapportera detta.
*) Post-pertussis encefalopati är en neurologisk störning som kan uppstå efter en infektion med kikhosta (pertussis). Kikhosta orsakas av bakterien Bordetella pertussis och är en luftvägsinfektion som kan vara särskilt farlig för spädbarn.
Vad är encefalopati? Encefalopati är ett samlingsnamn för olika sjukdomstillstånd som påverkar hjärnans funktion. Post-pertussis encefalopati innebär att hjärnan skadas till följd av kikhosta, vilket kan leda till neurologiska symtom.
Symtom på post-pertussis encefalopati: Kramper, Förändrad medvetandegrad, Motoriska störningar, Neurologiska utfall som kan vara bestående.
Om du inte kan se videon ovan på Rumble kan du se den på BitChute HÄR eller Odysee HÄR.
För att citera programmet:
Medicinsk kunskap om allvarliga reaktioner på kikhosta-vaccinet går tillbaka till början av 1930-talet. Sedan dess har rapport efter rapport publicerats i medicinska tidskrifter. 1948 rapporterade två amerikanska läkare om fallhistorier om många barn som hade fått hjärnskador eller dött av DPT-vacciner i Boston. Året därpå undersökte en annan läkare barnläkare över hela landet och fann ännu fler fall. Dessa studier har glömts bort.
På samma sätt hade en av de mest populära talkshowerna i Amerika, ”The Phil Donahue Show”, 1985 ett inslag där läkare från båda sidor (och neurologiskt skadade medlemmar av publiken) debatterade riskerna och fördelarna med vaccination och etiken i tvångs-vaccination. Såvitt jag vet var detta sista gången en öppen debatt om vaccination sändes i mainstream-tv. [Du kan se hela 45-minutersavsnittet av The Phil Donahue Show på Substack HÄR eller på Odysee HÄR.]
Diagnostisk förvirring
I båda dessa TV-program från 1980-talet och i många av de tidigare studierna om vaccinskador beskrevs de hjärnskadade barnen som ”mentalt efterblivna” eller ”allvarligt efterblivna”. Under 1990-talet började dock ordet ”retarded” fasas ut eftersom det ansågs för stigmatiserande, och 2010 undertecknade Barack Obama en lag som ersatte alla förekomster av ”mentally retarded” och ”mental retardation” i federala lagar med ”intellectual disability”.
Detta är viktigt eftersom det ofta hävdas att ökningen av autism inte beror på miljögifter (t.ex. vacciner) utan snarare på att allt fler ”normala” saker omklassificeras som autism. En av de främsta studierna som stödjer argumentet för omklassificering är en studie från 2009 i Kalifornien som faktiskt visade att 26,4 % av barn som tidigare hade diagnostiserats som ”mentalt efterblivna” blev ”autistiska” (liksom en annan ofta citerad studie).
Eftersom autism är avsiktligt odefinierat omfattar det både djup (svår) autism (25–30 % av fallen) och autistiska drag (t.ex. hanterbara neurologiska brister eller ”att vara på spektrumet”). Detta ordspel blandar därför ihop dem, vilket gör det möjligt att förtala uttalanden om svår autism och samtidigt lura människor att tro att ökningen egentligen bara gäller autistiska egenheter.
Men som det amerikanska centrumet för sjukdomskontroll och förebyggande (CDC) visar, har ungefär 26,7 % av autistiska barn ”svår autism”, och andelen ökar kontinuerligt:

På samma sätt erkände 1986 års vaccinskadelag, när den antogs, ett fåtal specifika neurologiska skador som ofta uppstod efter vaccinationer, varav en var encefalopati efter vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund (MMR) (som nu betecknas som ”autism” och ”inte orsakad av vacciner”).

Anmärkningsvärt nog har nästan inga ytterligare neurologiska skador lagts till tabellen trots tolv nya vacciner och årtionden av forskning sedan 1986 (eftersom det finns en enorm intressekonflikt i att erkänna skadan och därmed att staten måste betala för den).
Samtidigt hindrades systematiskt forskning om neurologiska skador orsakade av vacciner. Placebokontrollerade studier ansågs ”oetiska”, medan forskning som visade på skador avfärdades som ”skräpvetenskap” på grund av bristande placebokontroller. När forskare ändå genomförde studier hindrades publiceringen av data och forskarna utsattes för repressalier (t.ex. en barnläkare i Oregon förlorade sin licens). Dessa studier (sammanfattade HÄR) visade en kraftig ökning av kroniska sjukdomar. Det gjorde vårt samhälle också:

Riskerna med immunisering
1966 skrev den framstående bakteriologen Sir Graham Wilson boken ”The Hazards of Immunisation” (Riskerna med immunisering), där han avslöjade ett stort antal glömda vaccinolyckor som han hade samlat (både genom sitt teams undersökning av medicinsk litteratur och genom insiders som delade sina privata filer med honom) i hopp om att det skulle leda till säkrare vacciner, eftersom samma olyckor fortsatte att upprepas och sannolikt skulle fortsätta att göra så om inte hans yrkeskår erkände dessa risker.
I sin sammanställning av vaccinskador (som han ansåg utgjorde mindre än 1 % av dem) lyfte han fram många förödande skador (många av dem drabbade soldater) som vi fortfarande ser idag. Några av de viktigaste teman han tog upp var:
- Hur många vacciner har visat sig orsaka immunsuppression och göra latenta infektioner allvarliga och därmed plötsligt uppträda.
- Hur mentaliteten bakom tillverkningen av vacciner gör att ”heta partier” är nästan oundvikliga och har lett till många vaccin-katastrofer genom historien – ett problem som tyvärr ”löstes” genom att helt enkelt ge vaccintillverkarna immunitet mot skadeståndsmål.
- Att ett brett spektrum av autoimmuna och neurologiska skador orsakades av varje vaccin och antiserum.
Nedan följer ett litet urval av de glömda neurologiska vaccinskadorna som Wilson delade med sig av.
Tyfusvaccin
I tiden före antibiotika var tyfusvaccinet viktigt för militären och tolererades trots sina frekventa komplikationer. Många av dessa var tillstånd (t.ex. Landrys förlamning) som vi idag kallar Guillain-Barrés syndrom (GBS) (t.ex. kom ett av Guillain och Barrés första GBS-fall från ett tyfusvaccin).
Rapporterna omfattade:
- Polyneurit med axelsmärta som spred sig till knäna, vilket ledde till störd känsel, balansproblem och ihållande smärta (1916).
- En soldat som blev blind i 10 dagar och en annan som utvecklade kramper (1919).
- 10 fall med svår huvudvärk, kramper, förlamning och ett dödligt GBS-liknande fall (1920).
- Över 50 neurologiska skador, inklusive nervinflammation och omfattande nervskador (1954).
- Många andra fall av förlamning eller GBS, ibland diagnostiserade som polio,[1],[2],[3] inklusive ett där obduktion visade omfattande hjärnskador.
Författarens anmärkning: Medicinstudenter lär sig att GBS främst beror på infektioner (inklusive influensa) och är en sällsynt en på miljonen komplikation av influensavaccination. Jag tror att GBS i stor utsträckning är underrapporterat, eftersom jag genom åren har träffat så många människor som har drabbats av det (eller känner någon som har gjort det). Till exempel drogs 1976 års svinin-fluensavaccin (som hade många paralleller med covidvaccinet) tillbaka eftersom det orsakade 1 av 100 000 vaccinerade att utveckla GBS, men en kollega som var i praktiken hade ungefär 6 % av sina patienter som utvecklade GBS av vaccinet.
Gula febern
Vacciner mot gula febern neurologiska skador har rapporterats i litteraturen:
- Ett dödligt fall från 1934 började med neurologiska symtom, som utvecklades till förlamning och död 14 månader senare. Obduktionen visade omfattande myelinförslitning och förändringar i hjärncellerna. Många liknande fall rapporterades också.
- Ett fall från 1936 där vaccinationen orsakade akut hjärnhinneinflammation, kramper och förvirring, och en annan artikel avslöjade att partiet orsakade nervstörningar hos minst tre andra personer.
- En rapport från 1936 fann att en tredjedel av 5 699 vaccinerade fick reaktioner, inklusive allvarliga neurologiska eller viscerala reaktioner.
- En rapport från 1943 visade att ett parti orsakade encefalit hos 1,65 % av de vaccinerade, medan ett annat parti orsakade encefalit hos 0,06 %. En artikel från 1953 fann att 0,3–0,4 % drabbades (av vilka 40 % sedan avled).
- En WHO-rapport från 1953 dokumenterade 12 fall av encefalit med 3 dödsfall i Costa Rica, 83 fall med 32 dödsfall i Nigeria och 254 fall i Brasilien.
Rabies
”Det dröjde inte länge efter att Pasteurs metod började användas rutinmässigt innan uppmärksamhet riktades mot fall av neuroparalys. Bland direktörerna för Pasteurinstituten rådde en konspiration av tystnad, orsakad av rädsla för att Pasteurs metod skulle få dåligt rykte.” – Sir Graham S. Wilson, The Hazards of Immunisation, 1966
Det var svårt att hitta en vaccindos som var tillräckligt stark för att förebygga rabies men tillräckligt svag för att inte orsaka förlamning. Skador orsakade av rabiesvaccin hade en genomsnittlig dödlighet på mellan 10 % och 16,85 % och var av en av fyra typer:
- Dorsolumbral myelit (vanligast, 5 % dödlighet).
- Encefalomyelit (näst vanligast, 5 % dödlighet).
- GBS (30 % dödlighet).
- Perifer neurit som påverkar kranialnerverna.
Eftersom dessa skador ofta underrapporterades varierade förekomsten kraftigt mellan olika studier:

Mässling
Ett fall från 1966 inträffade hos en 14 månader gammal person som utvecklade encefalit 11 dagar efter vaccinationen, först med ansiktsryckningar, sedan feber, sluta äta och blev halvt medvetslös. Vid dag 15 hade barnet svaghet på vänster sida och frekventa svåra kramper. Efter fyra månader hade barnet fortfarande svaghet på vänster sida och möjligen mental nedsättning.
Vaccin orsakade ”polio”
Flera artiklar från 1950–1956 fann att vaccination avsevärt ökade risken för polio. Dessa inkluderade en artikel från 1950 (82 fall), en annan artikel från 1950 (14 fall), en artikel från 1952 (53 fall) och en rapport från 1956 (355 fall).
En statistisk analys från 1950 av den epidemiolog som skapade standarder för att fastställa orsakssamband fann kopplingar till vaccination. En artikel från 1952 fann att vaccination fördubblade risken för polio.
1956 drog en kommitté slutsatsen att 13 % av förlamningarna hos små barn hade ett orsakssamband med vacciner:

Difteri
De flesta rapporterade skador efter difterivaccin kom från varma vaccinpartier:
- En incident i Dallas 1919 som involverade flera hundra doser, där
8,33 % av dog med förlamning i hela kroppen under den tredje veckan. - En incident i Massachusetts 1924 där 43 av 54 vaccinerade fick allvarliga skador.
- En incident i Sovjetunionen 1927 där 12 av 14 barn dog av progressiv förlamning.
Kikhosta
”Det råder ingen tvekan om att kikhosta-vaccinet är ett av de giftigaste vaccinerna som används idag … [I försök fick cirka 70 % biverkningar].” – Sir Graham S. Wilson, The Hazards of Immunisation, 1966
Mellan 1958 och 1965 registrerades sju dödsfall i encefalit orsakad av DPT. Andra viktiga fynd inkluderar:
- Fallet från 1933 där ett spädbarn drabbades av kramper trettio minuter efter injektionen och dog inom två minuter.
- En rapport från 1948 beskriver 15 fall med kramper – två dog, fem fick förlamning och två fick allvarliga hjärnskador.
- En rapport från 1949 dokumenterade 38 allvarliga reaktioner, främst kramper, varav minst två var dödliga.
- En artikel från 1953 innehöll 84 hjärnrelaterade problem, med 11 dödsfall och 24 permanenta komplikationer.
- En rapport från 1958 fann att 1 av 3000 DPT-mottagare utvecklade kramper.
- En översikt från 1958 av 107 fall fann att 15 % avled och 30 % fick långvariga komplikationer.
- En studie från 1961 av 1 700 spädbarn i följd där 40 snabbt utvecklade reaktioner, såsom allvarliga lokala/allmänna reaktioner, generaliserat eksem (fördröjd debut), makulärt utslag, ihållande kräkningar, ihållande okontrollerbar skrik eller kollaps.
Smittkoppor
Wilson ansåg att smittkoppsvacciner hade den högsta komplikationsfrekvensen. Postvaccinell encefalomyelit hade en dödlighet på 35 %, och över 50 % av spädbarnen under två år dog den första dagen.
Wilson sammanställde studier från 8 miljoner människor och fann att 0,0015–0,0754 % utvecklade encefalomyelit, medan 0,0063 % av 18 miljoner utvecklade encefalit. Han granskade 2 398 fall med en dödlighet på 34 %.
Noterbara rapporter inkluderar:
- En rapport från 1926 om patologiska fynd från sju dödsfall.
- En rapport från 1948 dokumenterade 222 allvarliga fall, inklusive 110 dödsfall.
- En tysk rapport från 1956 fann att djurproduktionsmetoder ökade encefalit efter vaccination med 4-6 gånger.
- En rapport från 1961 om 265 obduktionsbekräftade fall fann att symtomen uppträdde 4–18 dagar senare.
Läkare observerade svår neuralgi, olika typer av förlamning, problem med kranialnerverna, krampanfall, minnesförlust och allmän vitalitetsförlust, vilket gjorde patienterna mer mottagliga för andra sjukdomar.
Dessutom observerade de en rad andra problem (t.ex. många olika hudproblem). Det mest anmärkningsvärda var att många olika läkare framhöll en allmän vitalitetsförlust efter smittkoppsvaccination, vilket gjorde deras patienter både svagare och mer mottagliga för en rad andra sjukdomar (och jag tror nu att detta vaccin var en vändpunkt i den allmänna försämringen av mänsklighetens hälsa).
Känslighet för vaccinskador
Wilson betonade upprepade gånger att konstitutionellt känsliga individer var mycket mer benägna att skadas av smittkoppsvaccinet. Denna iakttagelse ledde i sin tur till att många författare uppmuntrade att vaccinera i senare ålder, en studie som kopplade allergier till allvarliga reaktioner på rabiesvaccin och en artikel från 1953 om DPT-encefalit som drog slutsatsen att det var oklokt att vaccinera barn med en befintlig sjukdom, vilket tyder på ökad känslighet för DPT-skador.
Under årtiondenas lopp har många andra, genom sina observationer av vaccinskador, gett liknande råd om vaccination (eftersom känsliga patienter är mer benägna att drabbas av vaccinskador). Men för att skydda vaccinförsäljningen avvisar myndigheterna alltid dessa redan existerande tillstånd som medicinska undantag.
Vaccininducerade mikro-stroke
Följande egenskaper framträder i alla Wilsons rapporter:
- I många fall uppstod skadorna i hjärnan utan att något virus var närvarande, men många av de observerade patologiska förändringarna speglade vad som sågs vid vissa allvarliga virusinfektioner.
- Ofta observerades ödem och ibland blodcellstockning.
- Kranialnervskador observerades ofta.
- Blodstockning observerades ofta i andra delar av kroppen.
- En del celldöd i hjärnan tycktes bero på bristande blodflöde till den omgivande vävnaden.
- Små blödningar observerades från läckande blodkärl.
Alla dessa kan förklaras genom vaccininducerade mikro-stroke (utlösta av förändringar i zeta-potentialen som får blodkropparna att klumpa ihop sig elektriskt).
Författarens anmärkning: Zetapotentialbegreppet ligger till grund för många sjukdomar (särskilt vaccinationsskador) och behandlas därför mycket mer ingående HÄR (t.ex. förbättring av zeta-potentialen botar eller förbättrar många komplexa sjukdomar).
Eftersom förändringar i zeta-potentialen är systemiska, kommer de att visa sig i många delar av kroppen och är vanligtvis lättast att observera via förändringar i hjärnnerverna (eftersom vissa av dessa är särskilt känsliga för förlust av blodflöde från systemisk vaskulär trängsel).
Dessutom:
• Denna process är inte exklusiv för vacciner och kan även ses vid svåra infektioner.
• Eftersom blodkärlen också är beroende av sin egen blodtillförsel för näring, kommer blodkärlen gradvis att dö och sedan få små blödningar om blodtillförseln avbryts (eller vitamin C förbrukas).
• När en stark immunreaktion inträffar (t.ex. många vacciner är kopplade till autoimmunitet) förvärras den befintliga vaskulära trängseln, eftersom vita blodkroppar är större än röda blodkroppar och därför hindrar små blodkärl när de kommer in i dem.
• I kinesisk medicin är ”dålig zeta-potential” liktydigt med ”blodstasis”, ett tillstånd som i kinesisk medicins tusenåriga historia plötsligt kom att betraktas som en grundorsak till sjukdom kort efter att smittkoppsvaccinet introducerades i Kina. Ett klassiskt symptom på blodstasis är ovanliga, skarpa, stickande smärtor som är identiska med de mycket ovanliga neuralgier som observerats av Burnett och andra.
Slutligen insåg Forest Maraedy, efter att ha lagt märke till hur ofta människors ansikten var asymmetriska, att dessa asymmetrier var ganska sällsynta i fotografier från för ett sekel sedan och hävdade att de berodde på vaccinskador som skadade kranialnerverna (eftersom kranialnerverna styr många aspekter av ansiktet, såsom att ögonen är centrerade och ansiktsmusklerna är jämna).


Dessutom, på samma sätt som kranialnervskador ofta rapporterades tillsammans med vaccinencefalit, observerade Maraedy (och många andra) att dessa asymmetrier var vanligare hos barn med autism. Parallellt med detta har autistiska barn ofta en rad andra neurologiska störningar (t.ex. visar studier att mellan 10 och 30 % lider av kramper), men dessa neurologiska skador ignoreras alltid eftersom konventionell autismterapi prioriterar beteendeterapi och psykiatriska läkemedel.
Författarens anmärkning: På grund av hur läkare är utbildade betraktas diagnostiska tecken på stroke hos barn ofta inte som sådana (eftersom barn inte ”får stroke”) utan ges istället andra diagnoser som erkänner asymmetrin men inte ger någon förklaring till orsaken (t.ex. skelning). Dr Andrew Moulden, efter att ha insett att många barn utvecklade tecken på stroke efter vaccination (vilket ofta korrelerade med efterföljande neurologiska skador), upptäckte det avgörande sambandet mellan zeta-potential och vaccinskador.
Slutsats
När många av de ursprungliga vaccinerna (eller antiserum) utvecklades var infektionssjukdomar ett stort problem och det fanns få erkända behandlingar. På grund av detta blev det en fast övertygelse att vaccinationer var avgörande för mänsklighetens överlevnad.
Därför har samma mönster upprepats: ovanliga neurologiska skador som ofta uppträder efter vaccination, myndigheter som insisterar på att vacciner är ”säkra och effektiva” trots bevis för motsatsen och den medicinska etablissemanget som täcker över skadorna för ”det allmänna bästa”. Tyvärr går denna cykel hela vägen tillbaka till smittkoppseran och fortsätter än idag, trots att dessa sjukdomar inte längre är ett stort hot och det finns många fungerande behandlingar för dem.
Efter att ha bevittnat denna cykel under årtionden är det svårt att uttrycka hur betydelsefullt det är att ACIP äntligen har ändrat sig. För första gången börjar vi ha en öppen och ärlig diskussion om de verkliga riskerna med vaccination och om det enorma lidande som vaccinskadade barn och deras familjer har tvingats utstå ensamma.
Tack vare Make America Great Again-rörelsen (MAHA) har vi äntligen en verklig möjlighet att bryta denna tystnad, och nu är det dags för oss att göra vår röst hörd så att vi kan skapa tryck för att förändra dessa långvariga problem, för även om RFK kan göra mycket, kan mycket inte ske utan att vi offentligt står bakom honom. Jag tackar er uppriktigt för ert stöd som gör allt detta möjligt.
Författarens anmärkning: Detta är en förkortad version av en längre artikel som beskriver var och en av dessa glömda studier om vaccinrelaterade skador (och kan läsas HÄR). Dessutom kan en kompletterande artikel om hur vacciner orsakar försvagande mikro-stroke läsas HÄR, tillsammans med en artikel om hur vacciner orsakar autism (som kan läsas HÄR).

