Läkemedelsbranschens dolda nätverk. De internationella läkemedelsbolagen lägger varje år ned miljarder kronor på att påverka läkare och säkra lanseringen av nyare och dyrare mediciner. SvD granskar i en artikelserie det dolda nätverket mellan läkemedelsindustrin, läkarna, forskarna och patientorganisationerna. Läkemedelsföretagen satsar numera mer på marknadsföring och administration än på forskning. Lågt räknat lägger industrin ut minst mellan 60 000 och 70 000 kronor per svensk läkare per år i marknadsföringspengar. Sannolikt är summan dubbelt så hög eller mer.
Läkemedelsföretagen satsar numera mer på marknadsföring och administration än på forskning. Lågt räknat lägger industrin ut minst mellan
60 000 och 70 000 kronor per svensk läkare per år i marknadsföringspengar. Sannolikt är summan dubbelt så hög eller mer.
Läkarna och läkemedelsindustrin har alltid varit tätt sammanlänkade. Men det är en relation som mörklagts, dolts i en gråzon och medvetet förringats. Orsaken är att alla inblandade parter tjänar på systemet och att det är andra som får betala penningkarusellen, främst skattebetalarna.
Hårda fakta är därför svåra att få fram, men läkemedelsindustrin satsar miljardsummor inte bara på läkarna. Läkemedelspengar bekostar i realiteten det mesta i den medicinska världen: tidskrifter, kongresser, konferenser, forskningsinstitutioner, professurer och forskning. Också andra grupper blir alltmer intressanta för industrins sponsring som apotekare, sjuksköterskor och inte minst patienter och patientorganisationer.
Den grundläggande frågan om hur mycket som läkemedelsföretagen satsar på marknadsföring är en av de mest dolda hemligheterna. Få eller inga företag anger de direkta kostnaderna. De döljs under andra titlar, även forskning, enligt många.
Den mer officiella uppgiften som brukar uppges av industrins företrädare är 10 procent av omsättningen. Det innebär cirka 2 miljarder kronor per år i Sverige. Andra talar om minst 20 procent eller mer. Då ökar siffran till minst 4 miljarder.
Lågt räknat på tioprocentsnivån betalar läkemedelsindustrin mellan 60 000 och 70 000 kronor per år på varje läkare i Sverige (det är en siffra som också brukar anges internationellt).
I denna penningrullning är vissa läkare mer intressanta än andra och får därför mer:
De som skriver ut många recept är viktigast, främst allmänläkarna på vårdcentralerna som står för över hälften av alla receptförskrivningar. Varje allmänläkare skriver ut mediciner för mellan två och tre miljoner per år och en förskjutning i rutinerna kan påverka försäljningen.
Specialistläkare, speciellt på läkemedelsintensiva områden, är en annan stor målgrupp, som hjärtläkare, psykiatriker, infektionsläkare och cancerläkare.
De som kallas opinionsbildare bland läkarna utgör en synnerligen viktig kategori. Det är dels väl ansedda och respekterade kollegor, dels de ledande forskarna-läkarna-professorerna ”stjärnorna”, de som föreläser på konferenser, de som stigit högst i hierarkin och har störst makt.
Opinionsbildarnas roll är att utgöra en ”oberoende” marknadsförare av företagets preparat, en tredje part som inger större förtroende än någon representant från företaget. Patienter och patientorganisationer spelar samma roll av fristående påtryckare.
Det yttersta målet för marknadsföringen är att göra varumärkesreklam för enskilda preparat, nästan alltid de nyaste och de dyraste, och på det sättet öka försäljningen och/eller ta marknadsandelar från konkurrerande preparat.
Metoderna för övertalning är många. ”Mat, smicker och vänskap” är effektiva knep enligt den brittiska läkartidningen BMJ. Det handlar alltså om att skapa vänskapliga relationer med enskilda läkare. Mycket av det arbetet görs av de cirka 700 läkemedelskonsulenter som finns i Sverige.
Huvudstrategi för att skapa detta förtroende är att ge gåvor, presenter, middagar, resor, hotellrum, ekonomiska fördelar, en tradition av ekonomisk ”givmildhet” och en bjudandekultur som företagen introducerar redan under medicinstudenttiden.
Spännvidden – eller de ekonomiska värdet – av gåvorna varierar från några hundralappar till tiotusentals kronor eller mer.
De vanligaste påtryckningsmetoderna är dessa:
• Enklare gåvor som pennor, muggar och böcker i samband med att konsulter från läkemedelsföretagen besöker arbetsplatsen.
• Betalda luncher och middagar arrangerade av läkemedelskonsulterna liksom diverse avkopplingsaktiviteter som golfturneringar.
• Betalda resor, boende och uppehälle vid av företaget arrangerade möten, antingen i Sverige eller utomlands.
• Betalda resor, hotellkostnader och restaurangbesök vid medicinska kongresser, oftast i utlandet.
• Sponsring av läkarnas specialistorganisationer, möten, konferenser, resor, stipendier.
• Arvoden för föreläsningar, internt och externt.
• Arvoden för konsultuppdrag åt läkemedelsföretag.
• Arvoden för att sitta med i företags rådgivande organ, hjälpa till vid konferenser med mera.
1998 tecknades ett avtal mellan läkemedelsföretagens branschorganisation Lif (Läkemedelsindustriföreningen) som till viss del reglerar dessa kontakter. Det är dock luddigt skrivet, föga känt och följs av få.
Enligt avtalet tillåts industrisponsrade resor om läkarens verksamhetschef godkänner dem. I realiteten sker det dock sällan. Också gåvor, luncher och middagar tillåts, men avtalet manar till måttfullhet.
Eva Nilsson Bågenholm som är förste vice ordförande i Läkarförbundet medger att det förekommer kommersiella band och att övertramp sker ibland:
– Men enligt min bedömning har det blivit mycket bättre på senare år.
Professor Björn Beermann vid Läkemedelsverket har delvis en annan syn:
– Jag har en känsla av att det kommersiella trycket har ökat.
INGER ATTERSTAM
08-13 51 59, inger.atterstam@svd.se
Källor: BMJ, maj 2003, Rapport från norska läkemedelsverket, juli 2003.
Fotnot: Beräkningarna av marknadsföringssatsningarna på varje svensk läkare är baserade på att antalet aktiva svenska läkare uppgår till 33 000. De stämmer även med internationella bedömningar.
Prickiga huset 