
2023-08-15 Tymuskörteln eller brässen har länge ansetts spela störst roll tidigt i livet när immunsystemet håller på och utvecklas, för att sedan vara värdelös i vuxen ålder.
https://twice.se/tymus-skyddar-mot-cancer.html
Om brässen avlägsnas i ung ålder, har patienten ett nedsatt immunförsvar på grund av långsiktig nedsatt produktion av T-celler samt minskat skydd mot exempelvis vacciner.
Efter puberteten krymper brässen eller tymus upp och fortsätter att producera T-celler, fast i litet antal.
Tymus står aldrig riktigt i vägen, men brukar ändå avlägsnas av läkare i samband med hjärtkirurgi.
Endast i samband med tymuscancer och vissa autoimmuna sjukdomar måste körteln avlägsnas för att garantera patientens överlevnad.
Forskare menar nu att tymus bör man ha kvar under hela livet. Personer som av någon anledning får denna körtel borttagen löper större risk för att dö i förtid samt få cancer.
Även om man inte riktigt vet om avlägsnandet av tymuskörteln direkt orsakar cancer och andra farliga sjukdomar, menar forskarna att det verkar finnas ett viktigt möjligt samband. Man bör därmed försöka behålla brässen om möjligt.
I observationsstudien jämförde forskare i Boston hur det gick för 1146 patienter som fick brässen borttagen jämfört med 6000 kontroller, som fortfarande hade körteln.
Studiens resultat var häpnadsväckande.
De som fick tymus bortopererad löpte nästan dubbelt så stor risk jämfört med kontrollerna att dö inom 5 år, även efter att ha korrigerat sådana variabler såsom olika sjukdomar samt kön, ålder och ras.
Förutom detta löpte de även en dubbel så stor risk för att få aggressiva återkommande former av cancer under de fem nästföljande åren efter det kirurgiska ingreppet, jämfört med kontrollgruppen.
En undergrupp av patienterna som minst brässen uppvisade färre antal T-cellreceptorer i blodet, som förmodligen leder till utveckling av cancer och autoimmuna sjukdomar.
Forskarna är rätt så övertygade om att brässen fortsätter att upprätthålla människors immunsystem under vuxen ålder.
Från Wikipedia:
Brässen eller thymus är ett organ i immunsystemet. I människan sitter det högt upp i bröstkorgen.[1] Det är en körtel med viktiga funktioner under utvecklingen av immunförsvaret tidigt i människans liv. Efter puberteten tillbakabildas organet, och körteln är avsevärt mindre hos vuxna.
Brässen hos andra däggdjur kan användas som mat. Exempelvis kalvbräss betraktas som en delikatess. Ur kalvbräss kan också framställas ett extrakt kallat THX som sades motverka cancer.[2] THX-utredningen 1979 fann dock att medlet sannolikt saknade något som helst medicinskt värde.[3][4]
Funktion
Brässen är en viktig del av immunförsvaret. I brässen mognar lymfocyter till T-celler. T:et i T-cell står för thymus (brässens medicinska namn). En av brässens viktigaste funktioner är selektionen av T-celler; dessa tillverkas i många olika sorter, men bara en del får finnas kvar. Selektionen innebär både att de som är funktionella får vara kvar och icke fungerande celler väljs bort (positiv selektion) samt att T-celler som reagerar på något som är kroppseget väljs bort (negativ selektion). Detta är viktigt, eftersom autoreaktiva T-celler annars skulle angripa själva kroppen. Vid denna selektion utsätts cellerna för alla kroppens egna receptorer, så att de ”vet” om det de möter i kroppen är bra eller dåligt. De celler som klarar båda selektionerna släpps ut i blodbanan för att utgöra en väsentlig del av det normala immunförsvaret. Den negativa selektionen fungerar inte till 100 procent, och en del T-celler passerar brässens kontroll och kommer ut i blodet trots att de är autoreaktiva. Det finns perifera mekanismer för att hålla sådana T-celler i schack. Teorier om hur detta går till inkluderar: anergi, att dessa celler försätts i ett inaktivt tillstånd – att de tas död på av andra celler – att dendritceller kan ta upp det kroppsegna antigenet och presentera det för den autoreaktiva T-cellen varvid denna luras att själv begå apoptos (kontrollerad celldöd) – att regulatoriska T-celler eller supressor-T-celler håller de autoreaktiva T-cellerna i kontroll. Om dessa mekanismer fallerar, uppstår autoimmuna sjukdomar.[5]
Publikation
Studien publicerades i The New England Journal of Medicine.

